Vad är ni så rädda för, feminister?

Okej, jag gissar att ingen i feministsfären och alla runtikring har missat Fittstim. TV-programmet alltså. Det har kommit hat-artiklar, krönikor och ledare och säkerligen en miljon blogginlägg (okej jag överdriver kanske en liten smula) om det hemska i att kritisera feminismen på bästa sändningstid. Jag ska försöka få ner lite av mina egna tankar om programmet. Eller snarare om reaktionerna efteråt.

Det första jag tänker på att det är ju inte ens kritik av feminismen? Belinda funderar över vad hon själv tycker och tänker och har fått privilegiet och möjligheterna att göra en programserie om det, att ifrågasätta. Jag förstår inte ärligt talat hur NÅGON kan ta det som kritik ens och det här folk säger att hon springer antifeminismens ärenden är ju bara löjligt. Oavsett om jag är feminist eller inte så tycker jag att det är viktigt att granska och rannsaka det man "tror på", att stanna upp och kolla tillbaka liksom. Känna efter lite, som någon slags fortbildning. Det här är ju dessutom en kvinna som tidigare kallat sig feminist som gör det, så vad är det egentligen ni är så rädda för? Är ni kanske rädda att det ska avslöjas att ni inte är så förtryckta som ni utger er för att vara? Att ni faktiskt har privilegier? (För kom igen, Maria Sveland, Karolina Ramqvist, Lady Dahmer och till och med Fanny är mer privilegierade än i princip alla män jag känner...)

En annan sak jag tänkt på är dessa kvinnor (och män) som kritiserar Belinda. Hon är en svikare, någon som har feminismen som accessoar, hon förtjänar en dolk i ryggen (for reals kolla kommentarerna till inlägget jag strax länkar), hon är en skojare osv osv osv. Lady Dahmer skriver att Belinda lever i en liten medelklassfeministisk mediabubbla, och haha, kom igen? Fru Dahmer om någon lever väl i en sk "medelklassfeministisk mediabubbla" och har dessutom förmodligen mer privilegier och större förmåga att påverka folk än Belinda. I alla fall eftersom jag misstänker att kidsen idag inte tittar så mycket på TV utan läser bloggar istället och eftersom LD gärna skryter om hur många tonårstjejer som skriver till henne med diverse hyllningar så skulle min högst personliga gissning vara att Ladyn faktiskt når ut till fler. Att hon dessutom ska sitta där på sitt stora arsle (kom inte och snacka fatshaming nu bara, min röv är nog dubbelt så stor som Dahmers) och låtsas att bry sig mer om arbetarklasskvinnorna än Belinda får mig nästan att koka. Enligt mig skiter LD och feminismen fullständigt i arbetarklassen/underklassen. Jag känner inte feminismens stöd i ryggen nånstans faktiskt, och då har jag ändå varit en sån som har kallat mig feminist en gång i tiden. Ja, faktiskt. Kvinnomärket på jackan, "lika lön för lika arbete!" och hela skiten. Självklart tycker jag fortfarande att det ska vara lika lön för lika arbete, men ja...att jag numera inte ens vågar komma ut som ickefeminist i min feministiska bekantskapskrets säger ju mer om klimatet i feminismen än om mig faktiskt.